 |
| Stockholm sopåkare i strejk, 2009 |
De finns de som snackar om revolution men inte anstränger sig för att
massorna skall sluta upp bakom ett revolutionärt program. Som vi har
sett här på bloggen så finns det en del hyllningar till väpnad kamp. Ja,
det är väl bra att man bryter med reformismen. Men hur uppfattas detta
av publiken? De allra flesta som inte bara är drömmare och tycker om att
drömma om revolution utan faktiskt vill att proletariatet skall erövra
makten inser att det är en mycket liten grupp som gillar en massa
allmänna hyllningar till väpnad kamp. I själva verket är inte
kommunisterna för väpnad kamp i allmänhet utan endast sådan som tjänar
till att bygga proletär statsmakt. Stadsgerillor som vill "väcka"
massorna med väpnade aktioner är inte nödvändigtvis något positivt för
proletariatet. De som inte anstränger sig för att utveckla kampen för
dagskraven utan endast hänger sig åt teoretiserande och allmänna
hyllningar till väpnad kamp utvecklar inte rörelsen utan isolerar den
och stryper den. Den socialistiska revolutionen måste vara ett massornas
krig och det kräver ett hårt arbete i att vinna massornas förtroende
genom att utveckla kampen för dagskraven. Småbourgeoisien gillar inte
hårt arbete. Om man i dagens Sverige, där proletariatet tilldelas slag
på slag och har genomlevt 30 års försämringar inte kommer sig för att
utveckla klasskampen, utan endast dreglar över gamla texter och
maskingevär, bör man nog tänka över vilken klass man tjänar. Det handlar
inte om vilka avsikter man har eller vilken klass man tror att man
tjänar utan det konkreta resultatet av våra handlingar.
Broder Berg
"De som inte anstränger sig för att utveckla kampen för dagskraven utan endast hänger sig åt teoretiserande och allmänna hyllningar till väpnad kamp utvecklar inte rörelsen utan isolerar den och stryper den. "
SvaraRaderaHelt rätt: ekonomismen är vägen för att nå den genomsnittlige arbetaren!
"Det handlar inte om vilka avsikter man har eller vilken klass man tror att man tjänar utan det konkreta resultatet av våra handlingar."
Målet är inget och vägen är allt! Klockren, bernsteinistisk avrunding på ett skarpt inlägg!
Till anonym. Jag tror jag förstår dig, för jag har träffat sådana som du. Så resonerar de som efter att aldrig ha försökt utveckla en enda masskamp, "kommer på" att arbetaristokratin är "jääättestor" i de imperialistiska länderna och att det följaktligen inte går att få stöd från mer än en mycket liten grupp "revolutionärer" vilket betyder att man kan strunta i vad "genomsnittsarbetaren" tycker. Alltså, det blir ingen revolution för att man har "insett" att "folk vill inte" och att vi kanske borde "titta lite" på hur Röda Armé Fraktionen jobbade? Lite stadsgerilla a la Che är väl "bättre än ingenting" tänker de medan de dricker juice och bläddrar i någon liten skrift av Gottfred Appel.
SvaraRaderaKampen för dagskraven blir automatiskt "ekonomism" i hjärnan på den trötte småborgaren. Vilken segerrika revolutionärer har inte varit tvugna att, på vilket stadium av kampen som helst, bry sig om massornas välfärd? Var skall partimedlemmar och gerillakämpar komma ifrån? Hur skall de rekryteras om inte i genom de öppna massorganisationer som strider för massornas näraliggande krav.
Kära lilla skara läsare. Är det en felaktig politik att förbinda kampen för revolutionen med kampen för dagskraven? Skall vi strunta i dagskraven i väntan på revolutionen? Hur skall man få stöd från någon utanför den lilla skaran om man sruntar i massornas välfärd? Eller skall vi vänta på att de mytiska "rrrrrevolutionärerna" skall stiga fram ur sina gömslen när de har insett riktigheten i den purena, obesmittade ideologin, sammanfattad och uttänkt av de stora klasskämpar som struntade i massorna i väntan på revolutionen?
Avslutningsvis. Det finns ingen motsättning mellan att utveckla massorganisationer för närliggande krav OCH att bygga upp ett avtandgardeparti OCH att bygga upp en arbetararmé OCH att bygga upp parallell proletär makt.
Problemet är som sagt att den trötte och bittre småborgaren inte vill utveckla massorganisationer för närliggande krav eftersom det är "ekonomism" och hoppsan! där rök chansen att få inflytande utanför den lilla trogna allt mindre skaran.
Broder Berg.