Intervju med vårdarbetare

Vi fick en intervju skickat till oss, av en arbetare som intervjuar en annan arbetare. Vi tycker det var ett jättebra initiativ och uppmanar andra att göra samma sak och skicka in intervjumaterialet till arbetarkommunen@gmail.com, så kommer vi att publicera det. Själva vår verklighetsuppfattning är förvrängd av den kapitalistiska världen och många arbetare tror att de nästintill är ensamma om sin situation. I den fiktiva värld som presenteras för oss i tidningar och tv är alla entreprenörer, skådisar, it-gurus, företagsledare eller andra ”lyckade”; vi arbetare finns knappt. Att vara arbetare framställs som ett resultat av karaktärssvaghet och misslyckande hos den enskilda arbetaren. Sanningen är att det är vi som håller alla hjul snurrande; att vi skapar allt värde; att alla dessa ”lyckade” bara parasiterar på de värden vi skapar; och att vi är majoriteten. Så här kommer en första intervju:

Vården: "Alla kvinnor och män är rädda för att göra politiskt arbete"

Intervju med Ulrika som arbetar som vårdbiträde i Botkyrka med omnejd. Ulrika är 29 år och timmis och har de senaste åren arbetat på sammanlagt 7 olika äldreboenden.

A: Finns det någon skillnad mellan företagen i Vårdbranschen?

U: Ja Carema är den värsta men alla Caremas ställen är inte lika dåliga. Aleris är bättre men det kanske beror på den lokala ledningen. Aleris försöker luras med timmar men de sparar inte lika mycket på material. När man skall sluta t.ex. klockan 15 enligt schemat säger de plötsligt att man måste sluta klockan 14 för att de måste spara. Det är rätt irriterande om man har långt att åka till jobbet om de plötsligt "tar bort" timmar. Det finns de som säger att det var bättre när kommunen hade verksamheten. På Aleris delar de bara ut ett par byxor så man har inget ombyte. Vad skall man göra om någon spyr eller bajsar på dem. När skall man tvätta dem? När man lämnar dem på tvätt är det alltid någon som tar dem eftersom jag inte har något skåp eftersom jag är timmis. På alla företag sparar de in på gummihandskar. Det drabbar både boende och arbetare. Man sprider sjukdomar bland de boende och tar även hem sjukdomar till sin egen familj.

A: På vilka sätt drabbar sparandet de gamla?

U: Framför allt drabbas de genom att de inte har så mycket tid med personalen. Personalen stressar mycket för att hinna.

A: Hur är det att vara timmis?

U: Det värsta är man inte har någon säkerhet. Man vet inte hur man skall betala räkningarna. Man kan inte göra någon ekonomisk planering. Jag skulle inte kalla det stress, det är mer en oroskänsla. Man pratar inte så mycket med de andra om att man är timmis. Man gör sitt jobb och går hem. Att jag är timmis gör inte att jag är så rädd för att säga vad jag tycker men det beror på att jag jobbar på flera olika ställen.

A: Vilka är det viktigaste problemen för vårdbiträden och undersköterskor?

U: Jag tror det enligt följande viktordning:

1. Anställningstrygghet

2. Lön

3. Arbetsmiljön.

A: Hur ser du på att göra politiskt arbete på din arbetsplats?

U: Om de ser mitt ansikte i politiska sammanhang och ser mig som en bråkstake så kommer jag aldrig att få några timmar mer. Alla kvinnor och män är rädda för att göra politiskt arbete. Jag har aldrig sett någon facklig aktivitet från kommunal eller något annat fack på någon arbetsplats. Men det kanske beror på mig. Jag tror inte folk känner att de har tid för fackligt arbete.

A: Vad skulle du tycka om någon satte upp en affisch med krav som rätt till fast anställning m.m.?

U: Jag tycker att det skulle vara bra men folk skulle inte vilja bli sammankopplade med de som har satt upp affischen.