Revolutionens förutsättningar, intro

Efter att jag skrev inlägget om förtruppen så kom jag på att jag behöver skriva en hel massa mer om vad vi behöver. Jag tänkte därför skriva en liten serie som jag valt att kalla revolutionens förutsättningar, där detta alltså är första inlägget.

Vad behövs för att göra revolution? Vad är de allmänna betingelserna och behoven för att göra revolution? Vad behövs i varje land? Vad är specifikt för revolutionen här, i Sverige? Hur utvecklar sig den svenska revolutionen inom det internationella panoramat av proletär världsrevolution? Vilka av revolutionens 'institutioner' behövs allmänt och vilka behövs specifikt? Vad behöver vi nu? Vad är de första stegen för att bygga revolutionen?

Allt detta är frågor som seriösa revolutionärer måste brottas med. Vår grundläggande utgångspunkt är att vi vill att människosläktet ska befrias från privategendomens bojor och därmed från alla former av klassförtryck. Vi vill nå kommunismen. Då måste varje steg vi tar sikta mot kommunismen, d.v.s. varje åtgärd, varje organisation och varje paroll måste kunna spåras bakåt utifrån ett framtida kommunistiskt samhälle som något riktigt. Det viktigaste för kommunisterna (till skillnad från allehanda socialreformatörer) är att alltid hålla kursen och utan slutmålet har vi faktiskt ingen kompass för någonting vi gör.

Vi måste också ha ett vetenskapligt förhållningssätt till revolutionen, vi kan inte bara hoppa på första bästa förklaring som vi tycker verkar rimlig för olika fenomen i samhället. Vi måste ha ett fast grepp om den dialektiska materialismen och akta oss för dogmatiska, metafysiska, idealistiska och mekaniska förhållningsätt. Det är lätt att falla i dessa fällor (jag kommer ofta på mig själv att göra denna typen av felbedömningar) för hela det borgerliga samhället uppmuntrar till dem. Lenin förklarar det tydligt den inställning vi måste ha till problem under debatten om fackföreningsfrågan i det unga Sovjetunionen (läs gärna styckena ovanför också för att förstå bakgrunden).

”Den dialektiska logiken kräver att vi går längre. För att verkligen lära känna ett föremål måste vi omfatta, undersöka alla dess sidor, förbindelser och ”förmedlanden”. Detta kommer vi aldrig att uppnå fullständigt, men kravet på allsidighet skyddar oss mot fel och förstelning. Detta för det första. För det andra kräver den dialektiska logiken att föremålet skall tas i sin utveckling, ”självrörelse” (som Hegel ibland säger), förändring. Hur detta skall ske i förhållande till ett glas är inte något som genast står klart, men inte heller ett glas är oföränderligt, och särskilt är det dess ändamål som förändras, dess användning, dess förbindelse med omvärlden. För det tredje måste en fullständig ”definition” av föremålet omfatta människans hela erfarenhet, både som ett sanningskriterium och som en praktisk indikator på föremålets förbindelse med människans behov. För det fjärde lär oss den dialektiska logiken att ”sanningen alltid är konkret, det finns ingen abstrakt sanning”, som framlidne Plechanov brukade säga efter Hegel.”

För att förstå vad vi behöver idag för att göra vår plikt på vårt frontavsnitt av den proletära världsrevolutionen kan vi inte vara lata i studierna eller beblanda skenet med väsenet. Vi måste studera vår klasshistoria, erfarenheterna från våra strider, studera vad som är det allmäna i det specifika, det abstrakta i det konkreta, och konkretisera det åter igen på vår verklighet. Vi måste förstå praktiken som sanningens måttstock. Marx säger: "Frågan, huruvida det mänskliga tänkandet besitter objektiv sanning, är inte en fråga för teorin utan en praktisk fråga. Människan måste i praktiken bevisa sitt tänkandes sanning, d.v.s. verklighet och makt, dess egenskap av något på-denna-sidan-om. Tvisten om det verkliga eller icke-verkliga hos ett tänkande, som isolerar sig från praktiken, är en rent skolastisk fråga." 

Jag anser att all erfarenhet visar att vi behöver en ledarstab, en förtrupp, ett parti av klassens främsta representanter; vidare behöver vi bygga egna institutioner, röda stödjepunkter bland massorna, vi behöver bygga ”upproret”, vi behöver ekonomiska stödjepunkter, vi behöver rörelser av allehanda slag med förmågan att dra åt samma håll, vi behöver röd makt; sist men inte minst behöver vi militära enheter, röda kämpar, kampavdelningar, skyddskårer, arméer som slutligen kan erövra makten åt proletariatet. Detta blir lite av en introduktion till vad jag vill skriva om senare i denna serie och vilken utgångspunkt vi bör ha när vi studerar frågan. Kom gärna med synpunkter.

Roger