- är övertygade om att marxismen är vetenskaplig och sann. Vi tycker inte att det internationella proletariatets erfarenheter är oväsentliga och kan avfärdas som gamla texter.
- tror inte att man kan skapa en revolutionär rörelse utan revolutionär teori.
- anser att vår teori grundar sig i praktik och att den teorin är värd att studera för att inte göra om samma misstag. Att ha ett vetenskapligt förhållningssätt innebär att inte vara uppblåst och tro att varje revolutionär bara ur empiri och snille ska komma till bättre slutsatser än de som getts av miljoner och åter miljoner kommunister i revolutionär kamp. Hade fysiker haft den självgoda inställningen skulle varenda en ropa: Eureka, jag har upptäckt tyngdlagen!
- tycker att det är bättre att praktisera Lenins lärdomar än att återanvända Kautsky.
- tycker att det är ett hån att stympa marxismen på de delar som är svåra för det borgerliga medvetandet att svälja, tvärtom så blir vår uppgift att framhäva de sidorna.
- "...försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De förklarar öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning. Må de härskande klasserna darra för en kommunistisk revolution."
- är inte intresserade av att upprätthålla slavarnas existens som slavar under drägligare former, vi vill befria slavarna.
- är inte den typ av elitister som bara vill att massorna "ska få förtroende" för de proletära organisationerna medan de redan upplysta har en hemlig revolutionär agenda. Vi vill formera arbetarklassen för dess egen befrielse i en socialistisk revolution och i etablerandet av proletariatets diktatur; vi tror inte att vi själva är sådana upphöjda undantag att bara vi kan ta till oss den ståndpunkten.
- sätter inte upp något motsatsförhållande mellan kampen för dagskrav och kampen för den väpnade revolutionen.
- anser att om det bara är en mycket liten grupp som är för revolutionärt våld så föreligger det ännu större anledningar att propagera hur våldet har spelat en högst progressiv roll i historien; hur enligt Marx "Våldet är födslohjälpen åt varje gammalt samhälle, som går havande med ett nytt."
- är fruktansvärt trötta på alla som propagerar att vi i väntan på revolutionen ska vara reformister och/eller ekonomister. Om vi delat den uppfattningen kunde vi varit medlemmar i r-arna, SKP eller någon trottegrupp (eller posttrottegrupp). Vi är så enfaldiga att vi tror att man måste bygga revolutionen och härda revolutionärer för att kunna göra revolution.
Roger
Precis, jag kan bara hålla med om varenda punkt men det beror på att författaren inte vill röra den uppenbarligen svåra frågan om dagskraven.
SvaraRaderaHuvudkritiken var: "I själva verket är inte kommunisterna för väpnad kamp i allmänhet utan endast sådan som tjänar till att bygga proletär statsmakt. Stadsgerillor som vill "väcka" massorna med väpnade aktioner är inte nödvändigtvis något positivt för proletariatet. De som inte anstränger sig för att utveckla kampen för dagskraven utan endast hänger sig åt teoretiserande och allmänna hyllningar till väpnad kamp utvecklar inte rörelsen utan isolerar den och stryper den."
Det fanns alltså ingen kritik av att föra fram behovet av väpnad kamp för den proletära statsmakten eller att studera marxismen, dvs, kommunisternas erfarenheter, utan att man i praktiken inte vill att kommunistera skall leva och kämpa med massorna utan isolera sig och studera vad som verkligen är just "gamla texter". Visst det är en smula nedsättande och viss mån felaktigt men det är för att göra en poäng. Praktisk erfarenhet står över teoretisk kunskap. Om man inte genom kamp vill undersöka den verklighet vi lever i är det något allvarligt fel. Man kan ställa pratiken och teorin mot varandra om man vill eller också är man marxist och grunnar lite över kunskapsprocessen.
Jag tycker det är synnerligen besynnerligt att personer som anser sig vara revolutionärer skriker i högan sky så fort man bara nämner orden statsgerilla eller väpnad kamp. Om inte revolutionära ska få diskutera vägen för den svenska revolutionen för att man då ”stryper” dagskravskampen kommer man aldrig komma längre än till 10-kronorskamp. Klasskampen förs genom ekonomisk, politisk och teoretisk kamp, och om man vill inskränka de två sistnämnda för att inte ”strypa” den förstnämnda så hamnar man i ekonomism, och argumenterar man för det genom att hämvisa till den allmänna opinionen hamnar man i opportunism. Jag är för väpnad kamp, men självklart är jag inte för all väpnad kamp, jag stödjer inte den svenska imperialiststatens väpnade kamp mot andra folk, lika lite som jag stödjer borgarstatens våldsapparats kamp mot arbetarungdomar i förorterna. Båda dessa är exempel på väpnad klasskamp som pågår dag ut och dag in utan att jag ser dagskravskampens förkämpar skrika i högan sky. Mitt första kriterie på en kamp är kampens rättfärdighet, om jag anser att det är en rättfärdig kamp tittar jag på dess konkreta resultat, dess fördelar och begänsningar. Om man bara tittar på konkreta resultat så kan man ganska lätt hävda att julbombningarna över Hanoi stärkte världsopinionen för socialismen och därför var de progressiva. Jag är inte anhängare av varken RAF's eller Che's militära teorier, men jag anser trots detta att de tillhörde vårt läger. Deras militära misslyckande är inget jag skrattar åt eller hånar, det de gav sina liv för var en rättfärdig sak och de har gett oss poitiva och negativa lärdomar.
SvaraRaderaNå, nu till kunskapsteorin. För det första, praktisk erfarenhet är inte överlägsen teori, praktisk erfarenhet är teori som ännu inte har systematiserats till en teori. Praktik är handling och alltså inte erfarenhet. Teori och praktik är en motsatspar som förutsätter varandra och där praktiken i allmänhet är huvudsidan då den är direkt, kommer före teorin och bekräftar teorins riktighet. Men att säga att praktiken alltid utgör huvudsidan i motsatsparet (även om du inte sa detta så tolkar jag det som att det var det du menade) är ett mekaniskt och dogmatiskt sätt att se på frågan. Ett sådant förhållningssätt till dialektiken målar upp en statisk värld av spänningar och kamp men utan förändring (exempelvis så kan aldrig proletriatet ta makten, det kan aldrig bli huvudsidan i motsättningen proletariat-bourgeoisie).
När de objektiva förutsättningarna för revolution förbättras dagligen (på världsnivå är det uppenbart men även i Sverige skärps läget) men då revolutionärerna är svaga, splittrade (både ideologiskt och organisatoriskt) och saknar fast enhet i alla de aspekter jag lade fram i mitt blogginlägg om partienhet så anser jag att det är ett läge där huvudsidan i motsättningen är teorin. Att bara ropa efter praktik kan i själva verket skada den processen och dra fokus och kraft från kampen att verkligen kunna ena kommunisterna organisatoriskt och i kamp mot den opportunism och allmänliberala smörja som ofta saluförs som marxism. Jag hoppas också att bloggen ska tjäna till ett utvecklande av den teoretiska kampen och att fler kamrater ger sig in i den.
Praktisk erfarenhet: det gör ont att bli slagen i huvudet - bäst att hålla upp garden
SvaraRaderaTeori: håll upp garden annars blir du slagen i huvudet
Inte fatta att teorins betydelse: jag håller inte upp garden tills jag själv har blivit slagen i huvet.
Så komplicerat var det. Men va fan, visa blir nog smartare om de får sig ett par smällar...
Roger. Det som du gjorde var att slänga upp en gammal propagandafilm utan förklaring. Eftersom du inte tidigare framfört din åsikter om väpnad kamp kan man uppfatta bloggens karaktär hur som helst. Det finns en stark tendens bland revolutionärer som syns på olika håll i europa att man för att bryta med reformismen inte bryr sig hur mottagarna uppfattar propagandan. Om de uppfattar propgandan fel så beror de på att de är reaktionärer eller obotliga borgare och man behöver inte bry sig om vad de tycker. Så tänker en vänsterlikvidationist. I själva verket så måste man lyssna till minsta rykte, även om självklart inte behöver rätta sig efter det.
SvaraRaderaHur var det nu igen? Marxismen är en vägledning till handling. Om man vill så är ju även att slå upp en bok en handling och man kan resonera sig runt den heta gröten hur länge man vill. Men i själva verket så måste verkliga studier kombineras med praktik annars skapar man bara en grupp isolerade boklärda utan förbindelser med folket. Varje cirkel måste vara en kampcirkel där studierna syftar till praktisk handling så till vida att man inte får möjlighet att praktisera vad man lärt i någon annan organisation.
"Att bara ropa efter praktik kan i själva verket skada den processen och dra fokus och kraft från kampen att verkligen kunna ena kommunisterna organisatoriskt och i kamp mot den opportunism och allmänliberala smörja som ofta saluförs som marxism."
Vem är det som bara ropar efter pratik? I själva verket är din kommentar ett fortsatt försvar av vad som i praktiken blir sekterism i den meningen att man avskiljer sig från massorna för "rena sig" från borgerligt tänkande.
Marxismen vägleder oss till handling och endast så kan vi verkligen förstå den svenska verkligheten. För det är väl som är meningen att studierna skall ge oss ökad förståelse av vår verklighet och hur vi måste agera i den? Det är klart att man kan lära sig förstå svensk nationalekonomi m.m. men det är kanske inte de kunskaper som revolutionärerna behöver. Vi behöver förortsundersökningar. Vi behöver folk som vill ha och odlar kontakter och band med massorna. Vi behöver inga sekter, hela europa vimlar redan av dem.