Fred mellan folk, kamp mellan klasser!

Kriget mot Syrien har redan börjat. Sveriges Radio intervjuar en avdankad militär som sitter i Turkiet och leder sin "Fria" syriska armé över mobiltelefon som försöker störta regimen i Syrien. Detta kan han naturligtvis inte göra utan NATO:s tillstånd. Rapporter kommer om att vapen strömmar in i landet och att NATO har skickat in krypskyttar som skjuter på demonstrationer för att skapa förvirring och sprida hat mot regimen. För en person som endast läser dagspressen framstår dessa rapporter så klart konspiratoriska. Om man däremot känner till att den typen av operationer är helt naturliga för dagens militärer och i högsta grad teoretiserade och utlärda på militärhögskolorna så blir det lättare att förstå. 

Syftet med kriget är ta ifrån Ryssland en halv-koloni (om Rysslands förhållande till Syrien) och att skapa bättre förutsättningar för att lägga beslag på Iran och dess olja. Detta är inget nytt utan har diskuterats under hela 1900-talet. Britterna var tidigt ute. 

Det ovan skrivna förklarar inte varför vi skall bry oss om Syrien. Till att börja med har kommunister, kommunismen som mål. Vi strävar efter ett klasslöst samhälle som med nödvändighet måste inrättas över hela världen. Så länge kapitalismen kvarstår i ett enda land så kvarstår faran att farsoten skall sprida sig igen och det blir ett centrum för de slagna kapitaliserna att samla sig kring. Bland annat därför är arbetare och bönder över hela världen våra bröder, vi är alla del av en enda stor kamp mot imperialismen (dagens kapitalism). Denna hållning är nödvändig för att möta chauvinism och nationalism som bourgeoisien sprider genom sportevenemang, Sverigedemokrater eller på 1000 andra sätt. Man blir glad när man läser läser "Fred mellan folk, krig mellan klasser" skrivet på någon vägg för det är en helt riktig kommunistisk hållning. Problemet är att situationen i dagens läge kräver rätt mycket förklaring av parollen. "Fred mellan folk, kamp mellan klasser" är kanske en bättre paroll som är lika slagkraftig och passar för kampen mot de moderna fascisternas kulturkampsidéer och kampen mot imperialisternas aggressionskrig.

Alltså, våra klassbröder och systrar har slaktas och fortsätter slaktas i miljoner i aggressionskrigen mot Afghanistan, Irak och Libyen! Det är vår plikt att i den proletära internationalismens namn stödja existande och utveckla egna anti-imperialistiska initiativ. Det blir ingen fred i en imperialistisk värld, vi är de enda som kämpar för freden.

 Söderhamnaren