Jag har länge tänkt på hur
missvisande det är att dela in folk utefter deras ställning i
klasskampen i höger och vänster. Hela idén om höger och vänster
för tankarna till en evolutionär glidning mellan två poler på
samma skala. Detta sätt att se på verkligheten är alltigenom
antidialektisk. Samhället består av två oförsonliga klasser,
proletariat och bourgeoisie, vilka förutsätter varandra men som
aldig kan förenas. De måste gå mot en gemensam undergång. Jag är
medveten om att skalan har ärvts från borgarklassens revolutionära
period och att kommunister har använt begreppen för att beteckna
olika företeelser i klasskampen, men på det hela taget känns
indelningen inte bara otillräcklig utan också direkt ovetenskaplig.
Jag brukar lösa problemet med att kalla denna heterogena samling för
den ”så kallade vänstern”, men även detta känns
otillräckligt. Speciellt då vissa tar illa upp och tror att jag
ifrågasätter om de eller deras sammanslutning är vänster på
riktigt. Ge gärna feedback i kommentatorfältet på vad ni anser om
mitt dilemma och gärna förslag på lösningar.
Roger
Om man tar en titt på t.ex. Moderaterna så kommer man se att det finns en vänster och en höger där. Två riktningar som förhåller sig olika till klasskampen i Sverige. En tendens vill ha mer hårda tag och vänstern som mer tror på en eftergiftspolitik och menar att man istället använda morot istället för piska. Vad skulle man annars kalla de olika riktningarna i vitt skilda organisationer? I själva verket kommer man märka om man försöker dela in folk att det finns många som ligger mellan ytterligheterna, som i de viktigaste frågorna intar både höger och vänsterståndpunkter eller vacklar. I stället för att inte använda begreppet så kan man försöka definiera det. Inom proletariatet så är varje icke-revolutionär riktning som stärker bourgeoisiens makt höger. Inom andra klasser kan det bli ett sätt att beskriva deras förhållande till klasskampen och proletaritet.
SvaraRaderaDet är inte orimligt att se glidande skalor när man diskuterar klass. Den USAmerikanske sociologen Eric Olin Wright utvecklade en modell för "motsägelsefulla klasspositioner" där extrempunkterna är renodlade kapitalister respektive helt maktlösa proletärer, men där det mellan dem finns grupper av lönearbetare som har ett visst inflytande över sin situation. Jag vet inte om Wright tog upp den aspekten, men det bör vara så att vartefter den kapitalistiska krisen skärps kommer mellangruppen att krympa och alltmer skyfflas över mot den rent proletära sidan. I USA pratas det ju mycket om att "medelklassen" (de bättre betalda arbetarna) är på utgående, och liknande tendenser bör vara möjliga att se även i Sverige.
SvaraRadera