En idé och organisationsmodell för
det proletära partiet som ofta kritiseras, förnekas och förfalskas
(i teorin och eller i praktiken) är idén om avantgardepartiet
eller förtruppspartiet. Denna fråga behöver presenteras mer
utförligt och förklaras populärt så att inte den borgerliga
skenbilden av förtruppspartiet ska fortsätta ha fotfäste bland delar av den revolutionära vänstern. Allsköns anarkister och
av anarkismen influerade personer brukar kritisera modellen utifrån
en förenklad och felaktig uppfattning av vad den innebär. ”Lenin
ville ha ett elitparti som skulle styra över arbetarna” är en av
alla dumma kommentarer jag har fått höra av personer som i många
andra frågor tar en bra och revolutionär ståndpunkt. För en
inledande diskussion om frågan kommer jag att göra lite förklarande
kommentarer.
Marx och Engels etablerar redan i det
Kommunistiska manifestet att varje klassamhälle är de förhärskande
idéerna den härskande klassens idéer. Allt sådant som kallas sunt
förnuft eller som anses som självklara sanningar är oftast i ett
klassamhälle just sådant som följer den härskande klassens logik,
i synnerhet vad det gäller relationen till produktionsmedlen och
klasskampen. Således kommer massan av arbetare också dela
borgeoisiens uppfattningar om sig själva, sin ställning, statens
roll och massor med andra saker. Gramsci har skrivit en hel del om
denna den härskande klassens hegemoni. Således uppstår inte
marxismen spontant i någons huvud för att denne är arbetare eller
ens i arbetarnas kollektiva rörelsen.
Med marxismens uppkomst och dess ökande
inflytande i arbetarrörelsen uppstår olika skikt inom klassen vad
gäller brytandet med den borgerliga hegemonin och i
förkroppsligandet av den proletära ideologin. De mest framskridna
skikten förstår nödvändigheten av att kämpa, inte bara för sina
ekonomiska intressen utan mot privategendomen överhuvudtaget; de
förstår klassens historiska mission att befria mänskligheten.
Dessa går före, de är just förtruppen. Den stora massan av
arbetare (vilka självklart också är indelade i olikartade skikt)
kommer antagligen aldrig att under kapitalismen få denna förståelse
och tenderar att begränsa kampen till förbättringar inom den enda
värld de kan föreställa sig, d.v.s. den borgerliga. Att då öppna
upp partiet för var och en som vill kämpa blir att likvidera det
proletära partiet, det blir att låta den borgerliga hegemonin råda
även i det proletära partiet. Därför måste det det kommunistiska
partiet vara proletariatets organiserade förtrupp.
Det socialdemokratiska partiet är ett
exempel på ett parti som från första början inte var en
organiserad förtrupp. Partiet bildades av allehanda fackklubbar,
skriftställare och socialistiska cirklar, och man gjorde ingen
åtskillnad mellan partimedlemskap och fackföreningmedlemskap. Detta
i kombination med tydliga influenser från Lassalle gjorde att
partiet började haverera ganska snabbt och djupt. Denna läxa
gjordes av kommunisterna som samlades kring den Kommunistiska
internationalen. Låt oss inte glömma denna läxa.
Roger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar