Om förtruppen

En idé och organisationsmodell för det proletära partiet som ofta kritiseras, förnekas och förfalskas (i teorin och eller i praktiken) är idén om avantgardepartiet eller förtruppspartiet. Denna fråga behöver presenteras mer utförligt och förklaras populärt så att inte den borgerliga skenbilden av förtruppspartiet ska fortsätta ha fotfäste bland delar av den revolutionära vänstern. Allsköns anarkister och av anarkismen influerade personer brukar kritisera modellen utifrån en förenklad och felaktig uppfattning av vad den innebär. ”Lenin ville ha ett elitparti som skulle styra över arbetarna” är en av alla dumma kommentarer jag har fått höra av personer som i många andra frågor tar en bra och revolutionär ståndpunkt. För en inledande diskussion om frågan kommer jag att göra lite förklarande kommentarer.

Marx och Engels etablerar redan i det Kommunistiska manifestet att varje klassamhälle är de förhärskande idéerna den härskande klassens idéer. Allt sådant som kallas sunt förnuft eller som anses som självklara sanningar är oftast i ett klassamhälle just sådant som följer den härskande klassens logik, i synnerhet vad det gäller relationen till produktionsmedlen och klasskampen. Således kommer massan av arbetare också dela borgeoisiens uppfattningar om sig själva, sin ställning, statens roll och massor med andra saker. Gramsci har skrivit en hel del om denna den härskande klassens hegemoni. Således uppstår inte marxismen spontant i någons huvud för att denne är arbetare eller ens i arbetarnas kollektiva rörelsen.

Med marxismens uppkomst och dess ökande inflytande i arbetarrörelsen uppstår olika skikt inom klassen vad gäller brytandet med den borgerliga hegemonin och i förkroppsligandet av den proletära ideologin. De mest framskridna skikten förstår nödvändigheten av att kämpa, inte bara för sina ekonomiska intressen utan mot privategendomen överhuvudtaget; de förstår klassens historiska mission att befria mänskligheten. Dessa går före, de är just förtruppen. Den stora massan av arbetare (vilka självklart också är indelade i olikartade skikt) kommer antagligen aldrig att under kapitalismen få denna förståelse och tenderar att begränsa kampen till förbättringar inom den enda värld de kan föreställa sig, d.v.s. den borgerliga. Att då öppna upp partiet för var och en som vill kämpa blir att likvidera det proletära partiet, det blir att låta den borgerliga hegemonin råda även i det proletära partiet. Därför måste det det kommunistiska partiet vara proletariatets organiserade förtrupp.

Det socialdemokratiska partiet är ett exempel på ett parti som från första början inte var en organiserad förtrupp. Partiet bildades av allehanda fackklubbar, skriftställare och socialistiska cirklar, och man gjorde ingen åtskillnad mellan partimedlemskap och fackföreningmedlemskap. Detta i kombination med tydliga influenser från Lassalle gjorde att partiet började haverera ganska snabbt och djupt. Denna läxa gjordes av kommunisterna som samlades kring den Kommunistiska internationalen. Låt oss inte glömma denna läxa.

Roger