Vad för parti behöver proletariatet?

Ryska socialdemokrater, med Lenin i mitten, i slutet av 1800-talet.

 

Proletariatet behöver sitt parti, men detta parti kan inte vara uppbyggt efter de borgerliga kriterierna för hur ett parti ska se ut, inte heller kan det ta efter det s.k. föreningssveriges gamla trötta organisationsstruktur. Vi måste ha ett parti som står på en fast ideologisk-politisk grund, men som med initiativ och flexibilitet i taktiken kan leda den proletära kampen för makten. För detta krävs en organisation som kan vara en verklig kampmaskin. Därför publicerar vi här två dokument av Lenin som belyser olika delar av bolsjevikpartiets formering.

Det första dokumentet tillkommer i en tid då man håller på att övervinna det gamla cirkelväsendet och börjar ta stegen mot att skapa den krigsmaskin som senare i praktiken visade sig förmögen att inte bara överleva 1905 (och efterkommande reaktionsår) utan tillslut även ledde proletariatet till seger i oktober 1917. Bara förhärdade opportunister eller dogmatiker kan förbise vikten av att studera dessa erfarenheter och försöka att dra lärdom av dem. Viktiga frågor i detta dokument är frågorna om centralisering och decentralisering, rapportering och ledning. Bl.a. framlägger Lenin i dokumentet: "en ytterst viktig princip om hela partiorganisationen och partiverksamheten: om det med avseende på hela rörelsens ideella och praktiska ledning eller proletariatets revolutionära kamp kräves största möjliga centralisation, så kräves däremot med avseende på particentralens (och följaktligen hela partiets) information om rörelsen och med avseende på ansvarigheten inför partiet största möjliga decentralisation. Rörelsen måste ledas av minsta möjliga antal enhetliga grupper av beprövade och erfarna yrkesrevolutionärer. Deltaga i rörelsen bör däremot största möjliga antal möjligast olikartade grupper ur de mest skilda proletära lager (och ur andra samhällsgrupper)." Här börjar man bygga ett parti av ny typ.

Läs hela dokumentet på länken nedan:

Om organisationen (brev till en kamrat)

En av bolsjevikernas kampavdelningar 1917

Det andra dokumentet är publicerad 10 år senare under en period som kännetecknas av baksmällan efter revolutionsnederlaget 1905 och en stenhård kamp från Lenins sida för att försvara partiets existens såsom ett parti av ny typ. Den fientliga riktningen, likvidatorerna, ville lägga ner det gamla partiet och bygga ett öppet arbetarparti, som en konsekvens av att man hade gett upp förhoppningarna om revolution. Lenin däremot framhåller att: "det Socialdemokratiska partiet har ett annat synsätt. Huvudslutsatsen som kan dras från vår bedömning – partiets bedömning – av situationen är att revolutionen är nödvändig och i antågande. Även om formerna för utvecklingen som leder till revolutionen har förändrats så återstår den gamla revolutionsuppgiften . Följaktligen slutsatsen: organisationsformerna måste förändras, ”cellernas” form måste bli mer flexibel, deras utvidgning kommer ofta att ske genom utvidgningen, inte av cellerna själva, utan av deras lagliga ”periferi”, etc. Allt detta har lagts fram otaliga gånger i partiresolutioner". Vidare bekräftar dokumentet den organisationsprincip som varit vägledande för det parti som klarade att göra revolution 5 år senare, d.v.s.: "Partiet består av klandestina socialdemokratiska celler, vilka för sig måste etablera ”stödjepunkter för arbetet bland massorna” i form av ett så brett och förgrenat nätverk av olika öppna arbetarföreningar som möjligt". Det är oss veterligen första gången dokumentet publiceras på svenska och vår översättning kan innehålla en del brister, men vi anser att det är ett alldeles för viktigt dokument för att inte publiceras. 

Hela dokumentet finns på länken nedan:

Det klandestina partiet och det öppna arbetet

De flesta revolutionärer i Sverige har historiskt varit mer intresserade av att studera olika resolutioner från Kommunistiska Internationalen angående partibygget än att studera de partier som verkligen har lett en revolution till seger. Det klandestina partiet som utvecklar öppet arbete har en klar innebörd, medan det parti som förordas i de 21 teserna för inträdet i Kommunistiska Internationalen, d.v.s.som förenar klandestint med öppet arbete, ofttast i praktiken ledde till att man som komplement till det öppna partiet, i bästa fall, byggde vissa klandestina organisationer. Hoppas ni finner dokumenten av intresse. Proletariatet behöver sitt parti, ett parti av ny typ.

Roger

Filmtips

Red Army - PFLP: World War Declaration 

En film gjord 1971 av de japanska filmmakarna Koji Wakamatsu och Adachi Masao. Nedan följer en trailer, men om man vill se hela filmen så finns den för nedladdning här. Man måste registrera sig, men det är kostnadsfritt och snabbt.

Revolutionens förutsättningar, intro

Efter att jag skrev inlägget om förtruppen så kom jag på att jag behöver skriva en hel massa mer om vad vi behöver. Jag tänkte därför skriva en liten serie som jag valt att kalla revolutionens förutsättningar, där detta alltså är första inlägget.

Vad behövs för att göra revolution? Vad är de allmänna betingelserna och behoven för att göra revolution? Vad behövs i varje land? Vad är specifikt för revolutionen här, i Sverige? Hur utvecklar sig den svenska revolutionen inom det internationella panoramat av proletär världsrevolution? Vilka av revolutionens 'institutioner' behövs allmänt och vilka behövs specifikt? Vad behöver vi nu? Vad är de första stegen för att bygga revolutionen?

Allt detta är frågor som seriösa revolutionärer måste brottas med. Vår grundläggande utgångspunkt är att vi vill att människosläktet ska befrias från privategendomens bojor och därmed från alla former av klassförtryck. Vi vill nå kommunismen. Då måste varje steg vi tar sikta mot kommunismen, d.v.s. varje åtgärd, varje organisation och varje paroll måste kunna spåras bakåt utifrån ett framtida kommunistiskt samhälle som något riktigt. Det viktigaste för kommunisterna (till skillnad från allehanda socialreformatörer) är att alltid hålla kursen och utan slutmålet har vi faktiskt ingen kompass för någonting vi gör.

Vi måste också ha ett vetenskapligt förhållningssätt till revolutionen, vi kan inte bara hoppa på första bästa förklaring som vi tycker verkar rimlig för olika fenomen i samhället. Vi måste ha ett fast grepp om den dialektiska materialismen och akta oss för dogmatiska, metafysiska, idealistiska och mekaniska förhållningsätt. Det är lätt att falla i dessa fällor (jag kommer ofta på mig själv att göra denna typen av felbedömningar) för hela det borgerliga samhället uppmuntrar till dem. Lenin förklarar det tydligt den inställning vi måste ha till problem under debatten om fackföreningsfrågan i det unga Sovjetunionen (läs gärna styckena ovanför också för att förstå bakgrunden).

”Den dialektiska logiken kräver att vi går längre. För att verkligen lära känna ett föremål måste vi omfatta, undersöka alla dess sidor, förbindelser och ”förmedlanden”. Detta kommer vi aldrig att uppnå fullständigt, men kravet på allsidighet skyddar oss mot fel och förstelning. Detta för det första. För det andra kräver den dialektiska logiken att föremålet skall tas i sin utveckling, ”självrörelse” (som Hegel ibland säger), förändring. Hur detta skall ske i förhållande till ett glas är inte något som genast står klart, men inte heller ett glas är oföränderligt, och särskilt är det dess ändamål som förändras, dess användning, dess förbindelse med omvärlden. För det tredje måste en fullständig ”definition” av föremålet omfatta människans hela erfarenhet, både som ett sanningskriterium och som en praktisk indikator på föremålets förbindelse med människans behov. För det fjärde lär oss den dialektiska logiken att ”sanningen alltid är konkret, det finns ingen abstrakt sanning”, som framlidne Plechanov brukade säga efter Hegel.”

För att förstå vad vi behöver idag för att göra vår plikt på vårt frontavsnitt av den proletära världsrevolutionen kan vi inte vara lata i studierna eller beblanda skenet med väsenet. Vi måste studera vår klasshistoria, erfarenheterna från våra strider, studera vad som är det allmäna i det specifika, det abstrakta i det konkreta, och konkretisera det åter igen på vår verklighet. Vi måste förstå praktiken som sanningens måttstock. Marx säger: "Frågan, huruvida det mänskliga tänkandet besitter objektiv sanning, är inte en fråga för teorin utan en praktisk fråga. Människan måste i praktiken bevisa sitt tänkandes sanning, d.v.s. verklighet och makt, dess egenskap av något på-denna-sidan-om. Tvisten om det verkliga eller icke-verkliga hos ett tänkande, som isolerar sig från praktiken, är en rent skolastisk fråga." 

Jag anser att all erfarenhet visar att vi behöver en ledarstab, en förtrupp, ett parti av klassens främsta representanter; vidare behöver vi bygga egna institutioner, röda stödjepunkter bland massorna, vi behöver bygga ”upproret”, vi behöver ekonomiska stödjepunkter, vi behöver rörelser av allehanda slag med förmågan att dra åt samma håll, vi behöver röd makt; sist men inte minst behöver vi militära enheter, röda kämpar, kampavdelningar, skyddskårer, arméer som slutligen kan erövra makten åt proletariatet. Detta blir lite av en introduktion till vad jag vill skriva om senare i denna serie och vilken utgångspunkt vi bör ha när vi studerar frågan. Kom gärna med synpunkter.

Roger

Lenin om upprorets förberedande

Som första text på denna blogg väljer vi att publicera en artikel av Lenin från 1906. Den har inte tidigare publicerats på svenska (och man kan ha aningar om varför) förutom på en annan blogg. Sedan dess har det gjorts vissa rättningar och texten har också kollats med den spanska översättningen och till vissa fall med det ryska orginalet.

Artikeln berör den viktiga frågor om hur kommunisterna bör förhålla sig till upproret och hur förberedelserna inför detta bör göras. Utvecklingen i Nordafrika, Grekland och på andra platser visar hur lite revolutionärerna förmår göra utan organisationer och maktstrukturer som kan (och vill) förvalta den revolutionära krisen. I Sverige har vi hittills bara känt av ringarna på vattnet från den stora kris som drabbat imperialismen, mycket tack vare att man likt Tyskland exporterat sig ur en djupare kris och fördjupat överproduktionskriserna på andra ställen. Men mycket tyder på att nästa flodvåg kommer att vara värre, kanske t.o.m. en tsunami likt den som drabbade den grekiska ekonomin och folket. Det är hög tid att kommunisterna bygger upp sin stridsberedskap.

Roger

Artikeln följer efter hoppet