Anders Carlsson talar

Jag satt och bläddrade i en några veckor gammal proletären och hittade ett långt tal av Anders Carlsson från KP:s partibyggarkonferens. Jag blev faktiskt lite förvånad. Jag blev inte så förvånad över hur långt ifrån Lenins syn på klasskampen och revolutionen som denne man står, utan framförallt att han kommer undan med det bland hundratals människor som kallar sig revolutionärer och leninister.

Anders Carlsson

Hela talet är ett satans gnäll på hur svårt allt är nu, hur man inte kan göra annat än att sitta och idissla i väntan på en vändning i klasskampen, hur man behöver vända sig inåt för att bygga organisationen för den stora dag då allting magiskt ska vända. Jag delar inte överhuvudtaget herr Carlssons analys om att reaktionen är huvudtendensen i världen idag, men det är en fråga för ett annat inlägg. Det som jag vill ta upp är hans totalt oleninisktiska syn på en revolutionär rörelses uppgifter i förhållande till revolutionen, även i perioder av minskad aktivitet i de spontana kamperna.

Lenin nöjde sig aldrig med att sätta tilltro till den spontana utvecklingen av klasskampen, han framhöll ständigt att ingen seriös rörelse kan sätta sin tilltro till något sådant och att revolutionärernas agerande faktiskt är en av faktorierna som bestämmer revolutionens utveckling. Lenin skulle aldrig accepterat sådana plattityder som Carlsson kör med när han repeterar samma sak som hela den opportunistiska vänstern säger: ”Marxismen har aldrig någonsin ställt reform och revolution i motsättning till varandra”. Det må vara sant, men varför pratar ni bara om reformer då? För att tala med Lenin: ”De däremot, som för massorna propagerar sin banala, intellektuella bundistisk-trotskistiska skepticism: ”om det blir revolution eller inte, vet man inte, men på 'dagordningen' – står reformer” – demoraliserar redan nu massorna och predikar liberala utopier för dem” . För Anders Carlsson skulle Lenin varit en provokatör, en anarkist, en våldsromantiker och blanquist. Dessutom, vilka reformer? tjänar helt plötsligt alla reformer revolutionen?, hur ska man mobilisera arbetarmassorna i kamp för dem?, hur ska kampen för dessa fostra klassen i kamp mot den borgerliga statsmakten? Carlsson svara med mantrat ”det finns ingen motsättning...”.

Vad tycker herr Carlsson om denna tro? Det måste vara en produkt av blanquister och provokatörer, eller?

Politiskt så flörtar Carlsson med den trotskistiska traditionen när han återlanserar Övergångsprogrammet genom att säga att reformkrav helt plötsligt ska slå över till att bli revolutionära. Nu är det inte bara så längre att det inte finns någon motsättning mellan reformer och revolution, nu är det samma sak enligt Carlsson. Ekonomisk kamp är samma som politisk kamp för makten, det är ren ekonomism. Herr Carlsson bör nog läsa Rosa Luxemburgs 'Sociala reformer eller revolution?' igen och sluta försöka tillskriva henne idéer som hon inte delar. Vi väntar med spänning på att Anders Carlsson publicerar 'Sociala reformer är revolution!' Antagligen skulle den bli lika slingrande som när han inte tyckte att 'Staten och revolutionen' var tillräckligt sossig och skrev 'Staten och demokratin'.

Roger